Elin Säfströms feelgood I väntan på Jacques gavs i början av mars ut som ljudbok av bokförlaget Lavender Lit. Boken är Elin Säfströms första roman för en vuxen publik.
Du har tidigare skrivit ungdomsböcker och nu debuterar du med en feelgoodroman för vuxna. Vad drar du för nytta av att ha skrivit för unga vuxna tidigare?
Framförallt har jag hittat min stil nu, efter ett gäng böcker. Det skiljer sig inte så vansinnigt mycket mellan att skriva för ungdom och för vuxna. I alla fall inte för mig. Och det här med att försöka vara rolig tycks vara någonting nästan patologiskt hos mig.
Hur skiljer sig arbetet med ett ljudboksmanus från arbetet med ett manus som ska ges ut i tryckt format?
Jag har en tendens att krångla till det med avancerade meningar med många och långa bisatser, inskott och parenteser. När man skriver för ljud måste man plötsligt avstå från sådana grepp, vilket jag måste hålla tungan rätt i mun för att lyckas med. Man får läsa högt för sig själv och se vad som känns som en rimlig sak att säga högt.
Du läser själv in boken – Vad är det viktigaste att tänka på som inläsare?
Att sitta stilla och inte flåsa och puffa i micken, utan att för den skull låta som en stel robot. Mycket svårare än jag hade trott och robotfaktorn märks nog både här och där, föreställer jag mig.
Vilka är fördelarna respektive nackdelarna med att läsa upp en bok du själv har skrivit?
Fördelarna med att läsa in själv är att jag ju vet vad jag menar, liksom, vad gäller betoning och så vidare. Jag är hundraprocentigt insatt i texten och det märks förhoppningsvis. Jag var faktiskt också lite orolig att den redan lite slapsticklustiga texten skulle läsas alltför flåsigt ”roligt” om jag inte gjorde det själv. Dessutom kunde jag faktiskt hitta fel som slunkit igenom vid korrekturläsning av manus, bara för att jag plötsligt hörde vad jag läste. Den främsta nackdelen är så klart att jag verkligen inte är något proffs, vilket väl även det märks ganska tydligt på sina ställen…
Missa inte intervjun med förlaget Lavander Lit här på Boknyheter!
