Den 20 januari kom senaste boken från bokförlaget Contempo – Utan att någonsin nå toppen : min vandring i Himalaya av Paolo Cognetti. Förlaget, som grundades och drivs av Göran och Malin Emitslöf sedan 2011, har nischat in sig på italiensk skönlitteratur på svenska.
Vad såg ni för kommersiellt värde i att ge ut italiensk litteratur när ni startade Contempo 2011?
Vi drevs mest av vårt eget intresse, och avgörande för att vi verkligen kom igång var den fina uppbackning vi fick av Italienska kulturinstitutet och den dåvarande direktören Paolo Grossi. Kommersiellt tänkte vi att eftersom utgivningen av italienska författare minskat mycket bland andra svenska förlag fanns en nisch för oss att fylla.
Är den svenska marknaden särskilt intressant för italiensk litteratur?
Jag tror inte den svenska marknaden är mer intressant för italiensk litteratur än vilken annan marknad somhelst. Men det fanns en oproportionerligt liten utgivning i Sverige sedan några decennier, efter ett stort intresse på 50-, 60- och 70-tal.
Vilken bok ni gett ut har varit särskilt viktig för er?
Den första markerade en viktig startpunkt – Stilla kaos av Sandro Veronesi – och är en av de jag fortfarande håller högst, liksom att den sålt bra. Den kvinnliga författaren Melania G Mazzucco har skrivit berättelser vi tycker är mycket angelägna, och vi har hittills gett ut tre av hennes romaner. På senare år har vi två favoriter, Marco Missiroli och Paolo Gognetti.
Har ni sett några förändringar och trender i böckerna från italienska författare sedan ni började ge ut översättningar 2011?
Det känns lite förmätet att från vår begränsade utkikspunkt uttala oss säkert om detta. En ounderbyggd reflektion är dock att författarna blir allt djärvare i att närma sig känsliga frågor för italienarna. Problematiserande om religionen, sexualitet utanför normen, sprickorna i ”la bella italia”, dvs växande fattigdom, obildning, våld, fula sidor av samhället …
Contempos senast utgivna bok – ”Utan att någonsin nå toppen” av Paolo Cognetti
Vad kan finnas i italiensk litteratur som inte finns i andra länder eller språk?
Med vår begränsade horisont är det inte möjligt att kunna påstå något om detta med rimlig underbyggnad. Ibland brukar vi vid presentationer halvt på skämt säga att om den försagde svensken tycks frossa i våld och starka känslor i sin litteratur, verkar den livliga italienaren föredra kontemplativt djuplodande litteratur.
Vad säger det om en person som har mängder av italienska författare i sin bokhylla?
Om det tillsammans med mängden italiensk litteratur finns mycken annan litteratur från världens hörn så kan man kanske påstå ett hyllan tillhör en mångsidigt bildad person. Om den italienska litteraturen kraftigt dominerar hyllan så är enklaste svaret att det är en italienares hylla – kanske en eller annan generation bakåt. Eller tillhör någon besatt av italien på något sätt. Eller en förläggare på contempo…
Kan du nämna tre böcker som kommer väcka en persons intresse av italiensk litteratur?
Stilla kaos av Sandro Veronesi – för att den på ett psykologist begåvat sätt skapar en spännande berättelse av en persons ifrågasättande av sina tidigare livsval
Elefantens sinne av Marco Missiroli – för att i ett elegant ”kammarspel” krypa under skinnet på mänskliga relationer och hur de kan förvrida en sansad själ.
De åtta bergen av Paolo Cognetti – För att mänskliga existentiella frågor blir upplysta av strapatser i vacker naturmiljö.
