Din bokhylla står tyvärr i lågor, och du hinner bara välja tre böcker att rädda. Vilka tre böcker väljer du?
– Oj, så svårt, jag är ju väldigt förtjust i mina böcker, men den första jag tänker på Anna-Karin Palms eminenta biografi över Selma Lagerlöf, Jag vill sätta världen i rörelse. När jag läste den kändes det som om jag hade Selma i rummet. Jag hörde hennes speciella röst i och njöt varenda sekund.
– Sedan skulle jag nog rädda Glaskupan av Syliva Plath. Den är fulltecknad av anteckningar i marginalerna, av mitt unga jag, ett jag, som med den boken förstod att man kunde skriva rappt, roligt och sorgligt på samma gång. Det var en fin upplevelse.
– Jag skulle också rädda bunten av samlade brev, dikter och prosa som min gammelmormor skrev på sin dödsbädd. Hon var bara drygt trettio när hon blev svårt sjuk. Sin sista tid tillbringade hon till sängs med ett anteckningsblock och penna och med darrig hand gjorde hon upp med sorgen över att inte få se sina barn växa upp, över allt det som inte blivit som hon tänkt sig och en förhoppning om något annat där på andra sidan. Förutom det stora affektionsvärdet så är texterna också litterära på ett sätt som man kanske inte brukar förvänta sig av en hemmafru med bristande skolgång. Känslan av vanmakt är så innerligt beskriven att det gör ont att läsa.
Och vilken bok får gärna stå kvar?
Jag skänkte bort böcker som inte betydde något extra för mig i samband med min skilsmässa så jag har ingen bok hemma som jag med glädje ser blir tillintetgjord. Men om jag inte redan hade gjort mig av med dem så hade jag nog låtit all glättig, ovetenskaplig litteratur om att vara sin egen lyckas smed brinna upp.
—
”Man kan sätta världen i nytt ljus genom den märkliga och till en början dunkla grottliknelsen, men som när man knäcker dess kod visar sig vara träffande på ett rent häpnadsväckande vis.”
Läs också: 3 böcker Lena Andersson räddar när hennes bokhylla brinner
—
