I slutet av maj gav Natur & Kultur ut Jens Ljunggrens Den svenska idrottens historia. Jens Ljunggren är professor i historia, särskilt idrottshistoria, vid Stockholms universitet. Idrotten har inte utvecklats oberoende av övriga skeenden i det förflutna, och i boken skildras bakgrunden och sammanhangen som gör den svenska idrottens utveckling begriplig.
Är idrott politik och har det i så fall alltid varit så?
Det lite torra akademiska svaret på den frågan är vad man menar med politik. Självklart finns många andra förklaringar till idrottens utveckling än politik. Människor har organiserat sig själva i civilsamhället och marknadskrafterna har haft stor betydelse.
I vart fall torde man kunna säga att redan ridarturneringarna som utvecklades på 1100-talet och spreds från Frankrike till övriga Europa i någon mån var politiska. De var ett sätt för aristokrater och regenter att visa upp sig själva och ge prov på både fysisk styrka och idrottslig färdighet. Kort sagt: för att manifestera makt.
Under 1700-talet förändrades detta. I Sverige ersattes riddarspelen av modern gymnastik vid början av 1800-talet. Gymnastiken, den så kallade linggymnastiken som det handlade om i Sverige, var en modern teknik för maktutövning.
—
”Möjligheten att röra sig fritt i samhället är en central aspekt av jämställdheten.”
Läs också: Henrik Höjer om människor i rörelse
—
Idrottsrörelsen har kritiserats på både politisk nivå och i den offentliga debatten för brister i jämlikhet, social breddning och mångfald, samt för att för mycket framhäva den organiserade tävlings- och elitidrotten. Vid sidan av föreningsidrotten har det också växt fram ett träningslandskap för motion och rekreation på gym och i uteliv. Trots dessa förändringar och den kritik som har riktats mot den bestående idrottspolitiken har landets offentliga organ (stat och kommun) fortsatt att stödja idrottsrörelsen.
Varför var det viktigt att ta med genusperspektivet i Den svenska idrottens historia?
Detta är mycket centralt när det gäller idrott. Idrotten handlar om att skapa och etablera olika identiteter. Inte minst har den varit en viktig arena i samhället för att förändra och förhandla föreställningar om manlighet och kvinnlig, samt relationen mellan könen. Utvecklingen har inte varit linjär och ibland motsägelsefull. Med rätt har idrotten associerats med män och manlighet. Men kvinnor har också funnits med i bilden och varit viktiga för utvecklingen och det ville jag lyfta fram. Samhällets relationer mellan män och kvinnor har varit en mycket viktig drivkraft bakom idrotten utveckling – men förstås inte den enda.
Är det komplicerat att reda ut och en definiera av vad idrott är?
Definitioner är i sig en del av den sociala och professionella maktutövningen. Man talar ibland om definitionsmakten. När vi definierar sätter vi gränser och innesluter och utesluter. Det handlar om vem och vad som ska inkluderas i verksamheten och vem som ska tillskrivas betydelse för dess utveckling och utformning? Bakom olika definitioner kan det sålunda ligga olika motiv och intressen. Beroende på vilken definition vi använder kommer vi att se olika saker och samband. På den punkten har jag velat vara öppen.
Du skriver att somliga sporter, i historien, civiliserades och sportifierades medan vissa inte gjorde det. Hur värderas de olika även idag?
Ja visst. Den stora fotbollssporten har stått särskilt högt i kurs och även ishockeyn i Sverige. Medan exempelvis motorsporten tycks ha haft en mindre stark ställning medialt än i många andra länder. Boxningen har ständigt under 1900-talet varit den svenska idrottens svarta får, populär, men omdebatterad för sina våldsinslag. För att bli accepterade i samhället har det varit viktigt för olika sporter att arbeta på sin image.
—
”Blev till slut trött på flatheten i svensk fotboll och skrev min första bok i ångorna av den frustrationen.”
Läs också: Q&A med Olof Lundh
—
Talar man om hur olika sporter värderas går det inte att bortse från skillnader mellan herr- och damidrotten. På 1800-talet hade den tävlingsfria linggymnastiken en stark ställning och den blev också ett sätt för kvinnor att komma ut på arbetsmarknaden. Under efterkrigstiden har den sporifierade idrotten (dvs den organiserade, tävlings- och elitidrotten) med manliga förtecken stått högt i kurs.
Olika människor värderar olika idrotter olika, och det gäller inte bara män och kvinnor. Här har vi ytterligare en politisk fråga, för vad ska man då lägga resurserna på? Vems idrott ska gynnas?
Läs Den svenska idrottens historia som e-bok här
Jens Ljunggren är professor i historia, särskilt idrottshistoria, vid Stockholms universitet. Hans forskning berör, förutom idrottshistoria, bland annat manlighet och emotionshistoria.
Jens Ljunggren
