I mars 2020 gav Brombergs ut Gianfranco Calligarichs Den sista sommaren. Leo, en ung man från Milano kommer till Rom, på 70-talet, för att söka arbete, men framför allt för att leva det ljuva livet. Calligarich tecknar en stad och dess människor och beskriver en mans ensamhet mitt i det pulserande myllret.
Vilken är den främsta anledningen bakom ert beslut att ge ut boken?
Det är en riktigt bra bok som har gått svenska läsarna förbi, när den publicerats på 70-talet. Vi ville presentera ännu en god bok för den svenska publiken.
Boken blev en succé i Italien när den kom -73 – Vad låg bakom framgångarna då?
Det var nog bokens förföriska atmosfär och Roms porträtt i kombination med en stark kärlekshistoria.
Varför dröjde det så många år till att den nådde en internationell utgivning?
Det finns gott om liknande gåtor; böcker och författare som förbigåtts. Roligt att hitta till dem och dela med oss.
På vilket sätt har boken blivit en kultbok?
Det är en större fråga förstås. En fråga om vad det är som gör en bra bok universell. I mina ögon handlar det om de eviga ämnena som människor alltid intresserat sig för och kommer alltid att vilja läsa om. Det handlar om sökande efter identitet, kärlek, bekräftelse, om viljan att bli sedd. Tidlösa frågor som vi törstar efter, generation efter generation.
—
”En debutroman som höjer sig över mängden, med ett poetiska språk som tar läsaren med till Kalifornien på 70-talet”
Läs också: ”Mot San Francisco” – ”En litterär roman av en ny talang passar oss perfekt”
—
Helt oavsett var vi bor och vilka samhällen vi tillhör. Och så finns där en magisk miljö som vi bara sugs in i och vill stanna kvar där. Så har i alla fall jag upplevt ”Den sista sommaren”.
Vilken läsare kommer underhållas av boken?
Alla som någonsin älskat en bra roman kommer att förföras av Den sista sommaren. För att inte tala om läsare som alltid längtar till Rom och Italien.
