Sara Lövestam är tillbaka med en ny grammatikbok – Handbok för språkpoliser. Boken ges ut av Piratförlaget som sedan tidigare gett ut flera av Lövestams romaner, barn- och ungdomsböcker samt grammatikböckerna Grejen med verb (2014), Grejen med substantiv och pronomen (2017) och Grejen med ordföljd (2018).
Varför behövs det en handbok för språkpoliser?
Det behövs en handbok för språkpoliser eftersom språkpoliser i allmänhet är oerhört måna om att göra rätt. Många är intresserade av inte bara vilka språkliga regler som finns, utan också hur de har tillkommit och hur länge olika sorters språklig kriminalitet förekommit. Dessutom har språkpoliser en knepig position i samhället, och får ibland skit både från språkvetarhåll och språkliga ligister. De förtjänar en bok som ger dem upprättelse, kunskap och inte minst en möjlighet att skratta åt sig själva.
Till vilka riktar sig boken och vad har du gjort för att tilltala målgruppen?
Boken riktar sig till språkpoliser, förstås. I förlängningen är det i princip alla människor, för nästan alla har en liten språkpolis inom sig, på gott och ont. Jag tänker sällan på målgrupp när jag skriver böcker, utan siktar på att underhålla mig själv, men jag hoppas ju att de som läser boken kommer att uppskatta blandningen av de seriösa historiska beläggen och de humoristiska delarna om hur en ”Bad Cop” kan agera på språkmissbruket.
—
”Jag skrev böckerna för att roa mig själv, och till en början helt utan tanke på att ge ut dem.”
Läs också tidigare intervju med Sara Lövestam: Kan grammatik vara roligt?
—
Vad hoppas du läsaren kan lära sig från boken?
Jag hoppas framför allt att läsaren har kul i sin läsning, men i uppslagsdelen kan man lära sig mycket om historien bakom olika språkfel. Varför säger man ”våran” när det ska vara ”vår”, till exempel, och hur vanligt var det med särskrivningar på 1500-talet? Den som inte känner sig säker på sitt språkbruk kan få en hel del goda råd också, för att kanske slippa bli påhoppad av språkpoliser i framtiden.
Har du arbetat med humor även i denna?
Ja, alltså, hela boken är ju upplagd så att avsändaren inte är jag själv, utan Språkpolishögskolan, och läsaren betraktas som en faktisk student som ska gå antingen Good Cop- eller Bad Cop-inriktningen för att i slutet av boken ta språkpolisexamen. Och jag hoppas verkligen att humorn uppfattas, så att ingen tror att jag på riktigt rekommenderar metoderna under Bad Cop-avsnitten!
Vilken är din favorit-felsägning?
Mitt favoritspråkfel är särskrivningar med förledet herr-. Jag blir nästan barnsligt uppspelt av att föreställa mig herr toalett eller herr parfym spatsera omkring. Men om jag ska prata om just felsägningar så gillar jag den gamla felsägningen av ”lägga embargo på”, vilket utvecklades till det idag helt godkända uttrycket ”lägga rabarber på”.
