Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus och Nextory

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus och Nextory

1945 tävlade Martha Sandwall-Bergström med en berättelse, som blandade flickbok och proletärroman, i en barnbokstävling som Bonnier utlyst - Och hon vann. I samband med 75 årsjubileet av “Kulla-Gulla” ger nu Bonnier Carlsen ut nyutgåva av de tre första böckerna om Gulla - med omslagsillustrationerna från 60-talet. Vilken position har “Kulla-Gulla” i svensk litteratur idag, och vad talar för ökad popularitet 75 år efter att första boken kom? Titti Persson, förläggare på Bonnier Carlsen, berättar:
1945 tävlade Martha Sandwall-Bergström med en berättelse, som blandade flickbok och proletärroman, i en barnbokstävling som Bonnier utlyst - Och hon vann. I samband med 75 årsjubileet av “Kulla-Gulla” ger nu Bonnier Carlsen ut nyutgåva av de tre första böckerna om Gulla - med omslagsillustrationerna från 60-talet. Vilken position har “Kulla-Gulla” i svensk litteratur idag, och vad talar för ökad popularitet 75 år efter att första boken kom? Titti Persson, förläggare på Bonnier Carlsen, berättar:

Kulla-Gulla fyller 75 år – ”Det är nästan omöjligt att inte se likheterna mellan Gulla och Greta Thunberg”

Den 27 mars gav Bonnier Carlsen ut de tre första böckerna om Kulla-Gulla i nyutgåva. Bokserien bygger på upplevelser som författaren Martha Sandwall-Bergström hade i sin barndoms fattiga Småland, sådant som hon hörde berättas och litterär inspiration. Böckerna kombinerar spännande äventyr med historiska realiteter.

Varför blev Kulla-Gulla så populära när den kom 1945?

Den första boken om Kulla-Gulla vann en stor flickbokstävling som Bonniers hade anordnat, så säkert fick böckerna ganska mycket publicitet som bidrog till populariteten när de släpptes för första gången. Samtidigt gjorde de något helt nytt med den för tiden så populära flickboken, som vanligtvis utspelade sig i medelklassmiljöer. Kulla-Gulla är något så ovanligt som en blandning mellan flickbok och proletärroman och här får läsaren möta de allra fattigaste i sekelskiftets Sverige.

Samtidigt var Martha Sandwall-Bergström oerhört skicklig på dramaturgi – böckerna är långtifrån några eländesskildringar, trots fattigdom, svält och sjukdomar, tvärtom är de oavbrutet spännande med ett jäkla driv som hela tiden får läsaren att vilja läsa vidare för att veta hur det ska gå. Sist men inte minst handlar det förstås om Kulla-Gulla själv, solidarisk, omtänksam men också med ett enormt rättspatos. Hon är aldrig rädd för att säga ifrån eller till och med ta till våld om någon behandlas orättvist och är i det stora hela en rätt oemotståndlig karaktär.

Vad har de som talar för ökad popularitet 75 år senare?

Det som slog mig när jag läste om dem nu är hur bra de fortfarande står sig. De är klassiker i ordets bästa bemärkelse – tidlösa i sina historiska skildringar och precis lika spännande nu som då.

Ni skriver på hemsidan “Gulla själv är en stark flickhjälte som förtjänar att lyftas igen” Varför förtjänar hon att lyftas igen?

Förebild är ett sådant slitet uttryck, men jag skulle nog ändå kalla Gulla för en. Just nu, i vår tid, är det nästan omöjligt att inte se likheterna mellan Gulla och en stark kämpe som Greta Thunberg. Ingen av dem tvekar att säga emot auktoriteter när de upplever att något i samhället är fel och orättvist. Båda två visar att ens röst betyder något, att man kan göra skillnad fastän man är liten. Det kan kännas stärkande när man känner sig liten och maktlös i en stor värld.

Vilken position har berättelserna om Kulla-Gulla i svensk litteratur idag?

Kulla-Gulla är den sortens klassiker som nästan alla känner till, även om inte alla har läst dem. Flickboken har på senare år äntligen börjat uppvärderas, från att ha setts som rätt meningslös i mitten av 1900-talet. Det är ju skildringar om flickors liv i olika tider, och varför skulle det vara mindre intressant än någon annans liv? Jag tror ingen heller längre kan förneka att just de första böckerna om Kulla-Gulla även är oerhört starka arbetarklass-skildringar om det hårda livet som torpare, och inte minst som barn till torpare. Det här är Vilhelm Moberg för barn.

Vilken målgrupp kommer underhållas av böckerna idag?

Det är lätt att betrakta Kulla-Gulla-böckerna som nostalgiläsning – något som mormor eller farmor kommer släpande på för att de själv läste dem när de var unga. Säkert är det också de äldre generationerna som kommer att köpa böckerna till yngre läsare. MEN om man väl tar upp böckerna och börjar läsa så tror vi att ganska många unga läsare blir fast. Det är lite som att stiga in i en annan värld för att levnadsvillkoren är så annorlunda mot idag, samtidigt som det kittlar att tänka på att såhär hade faktiskt många barn det förr i tiden. Läsningen blir en väldigt levande historielektion förklädd till spännande äventyrsroman. Och mitt i allt elände som händer här och nu kan man i alla fall känna sig tacksam över att man som tio-elvaåring inte behöver köra tunga lass med kol med en motvillig oxe mitt i vintern.

Hur har ni resonerat kring utseende och form av nyutgåvorna?

Redan från början var vi rörande överens om att vi ville behålla Elisabeth Kugelberg-Christofferssons omslagsillustrationer från 1960-talet, de är så otroligt välkända, tjejen på de bilderna ÄR liksom Kulla-Gulla. Problemet var att kvaliteten inte blev något vidare när vi försökte scanna en existerande bok, och originalbilderna hade vi inte. Som genom en märklig slump råkade en av våra formgivare läsa en artikel om Åsa Christoffersson, illustratörens barn, som föreläste om sin mammas illustrationer och berättade att hon hade en hel garderob full av mammans original. Så vi letade upp Åsa, som fick komma upp till förlaget med sin mammas Kulla-Gulla-original så att vi kunde scanna in dem igen.

Åsa, som förövrigt satt modell för Kulla-Gulla på de första böckerna i 1960-tals utgåvan, berättade att Elisabeth hade varit så missnöjd med trycket och repron på omslagen, sedan hade samma misslyckade repro återkommit i tryckning efter tryckning. Därför kändes det extra fint att få göra ny repro så att bilderna på omslagen äntligen får se ut som det var tänkt från början. Om man bara ser våra böcker i bokhandeln är det kanske inget man tänker på, men lägger man vår nyutgåva framför en av de äldre böckerna bredvid varandra blir skillnaden slående.

Däremot kändes typografin inte så kul längre, så där fick vår formgivare Caroline Linhult göra nytt och snyggare. Nu kan både äldre läsare känna igen en älskad bok från förr, och nya läsare känner inte att böckerna är föråldrade, även om de handlar om en gången tid. När det kommer till historiska skildringar känns det viktigt att man kan se redan på omslaget att man ska få läsa något som inte utspelar sig här och nu.

Vad har ni för förväntningar på nyutgåvan både de kommersiella, som för uppmärksamheten av berättelserna?

Vi hoppas så klart att Kulla-Gulla ska hitta fram till nya generationer. Snarare än en storsäljare direkt tänker vi att det här är böcker som kommer att finnas länge och ticka på över tid. I en tid då det är lätt att romantisera ”det gamla goda Sverige” känns de här böckerna som nödvändig läsning för alla – var det verkligen bättre förr, när barn såldes på fattigauktioner och kunde dö av svält om vintern blev för hård? Fast mest av allt hoppas vi så klart att barn ska läsa dem för att få en riktig upplevelse och bli uppslukad av historierna. 

Läs mer om eller köp böckerna här

DELA

Dela på facebook
Dela på twitter