I början av maj gav Norstedts ut del två i Teklaserien, Ett litet korn av sanning, av Christian Unge. Serien inleddes med succén Går genom vatten, går genom eld (utg. 2019). Den nya boken tar vid där den förra slutade.
Du går runt på ett författarmingel där ALLA författare är med – Vilken författare skulle du vara allra mest blyg att prata med?
Isaac Bashevis Singer. Han skulle vara älskvärd, inkännande och ställa motfrågor, på brusten engelska. Samtidigt skulle han garanterat genomskåda mig och avläsa vem jag är med sin genomträngande blick. Sen skulle jag få tunghäfta och bara lyckas säga hur mycket jag älskar hans böcker. En av de stora berättarna genom historien. Sen skulle jag raskt gå bort till Dennis Lehane, bjuda på en öl, och betydligt mer avslappnad fråga hur han bygger sina karaktärer.
Vem är – eller har varit – din nemesis i författaryrket?
På ett sätt livet självt. Jag önskar att jag kunde vara så egoistisk att jag bara kunde sitta och skriva, åtta timmar om dagen, och läsa böcker resten av det vakna dygnet. Men livet, med sambo och barn, samt behovet av att ge barnen trygghet, kommer alltid i första rummet. Familjen kommer först, ett enkelt val, men samtidigt smärtsamt, eftersom jag vet att författarskapet är ett hantverk, ju fler timmars skrivande desto bättre resultat. Och där framme i tunneln lurar även döden, som jag kämpar mot, vill hinna skriva så många böcker innan …
Av alla förhoppningar och drömmar du har som författare – Vilken vågar du inte berätta för någon?
Egentligen ingen. Jag är ganska transparent och gränslös i mina drömmar (läs ambitioner). Bokkontrakt, TV-serie av böckerna, utlandsförsäljning … allting är fantastiskt och något jag är tacksam om att få uppleva. Samtidigt höjer man hela tiden ribban, i alla fall gör jag det.
Vilket stycke, kapitel eller t.o.m. bok som du skrivit, kan hålla dig sömnlös av ångest efter utgivning?
Ingenting hittills. Men jag har en bok i huvudet jag kommer skriva så småningom som är så pass personlig, och utelämnande, att jag kommer behöva åka utomlands och koppla ner i en månad efter utgivning.
Vilken ”Första meningen” från någon utgiven bok önskar du att du hade skrivit?
”Några timmar före gryningen vaknar en neurokirurg, Henry Perowne, och märker att han redan är i rörelse, sitter upp och viker undan sängkläderna, och därefter ställer sig upp.” från Lördag, av Ian McEwan.

”Jag ställer inga krav, det gör mina agenter åt mig.”
Läs också: Q&A med Pascal Engman