I april gav Louise Bäckelin förlag ut Lisa Christensens debut Spela roll. Med svärta och humor skildras hur världshändelser formar och fångar enskilda människors liv, liksom hur skilda livsöden hänger samman på oanade sätt.
Du går runt på ett författarmingel där ALLA författare är med – Vilken författare skulle du vara allra mest blyg att prata med?
Nicole Krauss eftersom jag tycker att hon skriver fantastiskt och intelligent. Jag skulle bli så starstruck.
Finns det något i Spela roll som du var särskilt osäker på att ta med? Varför?
Ja, det finns en del rasistiska ord som jag själv avskyr och som jag var osäker på om jag kunde ha med eftersom de är både starka och kränkande. Men jag kände att de hade stor betydelse för romanen, handlingen och temat. Jag vill att man som läsare ska känna samma chock över orden som en person som utsätts för dem i verkligheten känner. Slaget i ansiktet. Den effekten ville jag försöka simulera.
Funderade du något över det kommersiella värdet i manuset?
Inte när jag befann mig i skrivprocessen. Då skrev jag bara den bok jag själv skulle vilja läsa. Men jag har försökt att varken ge avkall på drivet eller det litterära språket och karaktärsbeskrivningarna. I grunden ser jag det som en karaktärsdriven roman och för mig är det litterära värdet det absolut viktigaste.
Hur kommer du överträffa Spela roll?
Jag har lagt ner min själ i min debutroman, så det är klart att det känns pirrigt att gå in i en ny litterär värld. Men under tiden jag skrev Spela roll poppade ytterligare idéer upp till nya romaner och jag hann påbörja en av dessa innan jag fick bokkontraktet för Spela roll. Förhoppningsvis utvecklas man hela tiden som författare och jag strävar alltid efter att ta mig vidare i mitt skrivande och utforska nya romankaraktärer och berättelser.
Av alla förhoppningar och drömmar du har som författare – vilken vågar du inte berätta för någon?
En stor dröm är att min bok ska översättas till flera språk eftersom jag vill nå ut till så många läsare som möjligt. Temat med utanförskap är globalt och jag tror att det är en känsla som många kan relatera till.
Vilken Första mening från någon utgiven bok önskar du att du hade skrivit?
”Denna nya känsla som förföljer mig med sin bitterhet och sin sötma nämner jag endast med tvekan vid det vackra, allvarliga namnet sorg.” Från Françoise Sagans Bonjour tristesse.
“Ingen lista är väl komplett utan några intressanta debutanter?”
Läs också: Intervjun med Louise Bäckelin om att ”Klar himmel” gör vårkatalogen mer intressant
