Folkliv & småberättelser gavs ut för första gången 1887. Fyra år tidigare hade Victoria Benedictsson gjort sin debut med prosasamlingen Från Skåne, vilken togs emot som ett viktigt och nydanande verk inom realismen och det modernistiska genombrottet. För Folkliv och småberättelser blev hon fjärde kvinnliga författare att motta ett stipendium från Svenska Akademien.
Vilka faktorer spelade störst roll när ni beslutade er att ge ut boken?
Boken har länge varit svår att få tag i och vi tycker att Victoria Benedictssons författarskap förtjänar att lyftas fram genom en ny upplaga. När det gäller den svenska 1880-talslitteraturen framstår hon som det främsta namnet vid sidan om Strindberg.
Finns det något i processen med boken som sticker ut på något sätt?
Vi har fått ett ypperligt förord, författat av museichef Åsa Dahlberg på Hörby Museum. Ett museum som hyser en fin Benedictssonsamling.
Vilken är den mest oväntade målgruppen boken blir populär i?
Det är svårt att säga förstås, men det vore ju roligt om kvaliteterna hos denna feministiska klassiker också upptäcks av yngre läsare.
Vilka värden ger utgivningen av Victoria Benedictsson er som förlag?
Värdet av att ge ut klassiker är odiskutabelt. Det visar på historisk kontinuitet och eftersom litteratur föds ur litteratur är det viktigt att också ge ut äldre böcker som fortfarande äger aktualitet.
Hur har ni tänkt kring utformningen av boken?
Tanken har varit att ge boken en attraktiv utformning som tilltalar dagens bokkonsumenter. Vissa förlag som ger ut klassiker bryr sig inte alls om formgivningen. Det gör däremot vi.
Hur tänker ni att utseendet av boken ska påverka innehållet och läsningen?
Framför allt ska bokens yttre locka till läsning. Benedictssons språk är så starkt att det egentligen inte behöver förstärkning, men som sagt, är det trevligt med böcker som också har ett vackert yttre.
