Våren 2019 utlystes Bonnier Carlsens stora manustävling. Den årliga tävlingen har som syfte att hitta nästa stora berättare för åldern 7 – 12 år. I slutet av april korades vinnarna och första pris tilldelades Stina Nilssons framtidsdystopi Det svarta regnet. Hon mottar 100 000 kronor och får sitt manus utgivet under hösten 2020.
Vilka fördelar kunde du dra nytta av från att ha skrivit berättelsen som filmmanus tidigare?
Den största fördelen var väl att själva skelettet av berättelsen redan fanns, vilket gjorde det lättare att göra den till bok på så kort tid. Jag satt ju med boken i november förra året och skrev så det rök om fingrarna. Hade berättelsen inte redan funnits så hade det nog tagit längre tid. Jag har inte riktigt tänkt på om det märks att det har varit filmmanus tidigare. Grejen med filmmanus är ju att de ska berätta allt man ser, istället för karaktärernas inre känslor. Och boken bygger ju mycket på huvudkaraktären, Livs, inre tankar och känslor. Så, själva omgivningen fanns ju där i stor detalj från filmmanuset. Jag kunde se allt framför mig så tydligt. Utmaningen med boken var ju att få ut känslorna i ord istället för visuellt.
Vilket var det största motståndet i skrivprocessen med manuset innan du skickade in det till tävlingen?
Eftersom det gick så fort med manuset så hann jag inte riktigt tänka eller tveka så mycket. När jag hörde talas om tävlingen så bestämde jag mig på en röd sekund och sedan skrev jag dit magkänslan gick. Men det kanske var mer när jag kände att jag var så gott som klar. Då kom väl tankarna om det var bra nog, om jag behövde fixa mer, läsa igenom igen, ändra saker. Så det var nog rädslan att inte vara bra nog som blev motståndet. Sedan jag skrev den som filmmanus så är det nog en av de berättelser som jag är mest nöjd med, men jag var inte säker på om andra skulle tycka om den. Ett litet motstånd annars var kanske om vissa saker var för mörka eller inte.
Vilken typ av läsupplevelse och underhållning vill du skapa med Det svarta regnet?
När jag var liten och läste böcker eller såg på film så tyckte jag om farlig spänning. De berättelser där hjältarna utsätts för riktigt svåra prövningar och hoppet känns så litet, de är vad jag fortfarande kommer ihåg. Jag hoppades kunna skapa en stämning där läsaren verkligen kan känna när karaktären fryser, hungrar eller är rädd. Samtidigt som läsaren kan låta sig tro på det som bara finns i fantasin. Som filmmanus var ju berättelsen inte riktad till barn, och jag hade aldrig tänkt att det skulle bli en skräckbok, menad att skrämma slag på någon. Samtidigt behöll jag mycket av det skrämmande och rysande, för att låta läsaren få en så verklig upplevelse som möjligt, medan det är fantasin och modet hos karaktärerna som ger en hopp om att de kan övervinna det hemska.
Vad i berättelsen är du särskilt nöjd eller stolt över?
Det är svårt. Och jag är inte säker på hur mycket jag får berätta, haha… En sak jag kan komma på är syskonrelationen mellan Liv och hennes syster. Hur det går från vanlig syskonirritation över varandra till att de inser att i den grå världen har de bara varandra och måste ta hand om varandra. Själv har jag tre systrar och en bror, och vår barndom var full av bråk och tjiv. Kanske fick jag en del inspiration till systrarnas gräl från min egen barndom. Men hur mycket vi än bråkade så håller vi mycket av varandra, vilket Liv och hennes syster inser. Så stunderna mellan systrarna kan jag nog säga att jag är mycket nöjd med. De kändes naturliga när jag skrev dem.
En annan sak jag tänker på är kanske de svåra stunderna i boken, när karaktärerna har det som värst eller något hemskt händer. Det är många sådana punkter i boken, men vissa av dem når värre höjder. De var svåra att skriva, men när de var klara så kändes det så bra när jag märkte vilken ångest jag fick för karaktärerna. Låter kanske konstigt att säga. Men ibland når man bara punkter i berättelsen när man verkligen tycker synd om eller vill trösta sina karaktärer, likadant som man blir glad när de är glada. Så de jobbigaste stunderna för Liv, de kan jag känna mig nöjd med.
1945 tävlade Martha Sandwall-Bergström med en berättelse, som blandade flickbok och proletärroman, i en barnbokstävling som Bonnier utlyst – Och hon vann.
Läs också: Kulla-Gulla fyller 75 år
