I slutet av mars gav Rabén & Sjögren ut de två första delarna – Bortförda och Järnrosen – i Oskar Källner och Karl Johnsons science fiction-serie Imperiets Arvingar. Den tredje delen – Gravplaneten – kommer i augusti.
Vilka faktorer spelade störst roll när ni beslutade er för att ge ut Imperiets Arvingar?
Att berättelsen är spännande! Man drogs in i den direkt och ville bara veta mer. Det var välskrivet, välkomponerat och med fantastiska bildförslag redan från början. Det gick inte att motstå, helt enkelt.
Vilket tidigare tomrum – för målgruppen 9-12 – fyller Imperiets Arvingar?
Det finns inte så mycket science fiction för åldersgruppen, och sen behövs det ju alltid bra serier att sluka. Imperiets arvingar kombinerar det storslagna rymdäventyret med relationer, familj och vuxenblivande. Just nu finns det inte så mycket av den sorten på marknaden.
Kulturrådets tidigare Läsambassadör Johan Anderblad sa, i en tidigare intervjun på Boknyheter, att barn som inte läser behöver en “inkörsport” till läsning.
Vad i Imperiets Arvingar är en bra inkörsport till läsning för barn 9-12 som inte läser sedan tidigare?
Ja, det tror vi. Böckerna har ett bra driv och i kombination med de färgstarka bilderna – som också får ett stort utrymme i böckerna – tror vi att de kommer att locka även de läsare som kanske inte vanligtvis läser så mycket. Att det dessutom är planerat att bli många delar, gör ju att de barn som fastnar för serien kommer att ha många böcker att få upp sin ”läskondis” med.
På vilket sätt kompletterar Oskar Källner och Karl Johnsson varandra särskilt bra?
Oskar och Karl kom tillsammans och visade materialet. De har många gemensamma referenser och ”nördar” in på detaljer på ett helt underbart sätt. Därtill respekterar de verkligen varandras kunnande och har hela tiden en öppen diskussion om både texten och bilderna. Det finns liksom inget prestigetänk om vem som gör vad, utan text och bild är en enhet från början. Jag skulle påstå att de kompletterar varandra genom sina olika kompetenser (en skriver och en tecknar).
Hur hade böckerna inte blivit lika bra om de saknade den ena eller andra?
Det är just deras gemensamma arbete som lyfter böckerna en extra nivå. Ett plus ett blir tre, i det här fallet.
Vad innebär det att böckerna är och kommer förbli en bokserie – både för läsarna och för er som förlag?
För oss som förlag innebär det att det är en stor satsning, och för läsarna är det ju som ett gigantiskt påskägg som räcker länge. Tänk att fastna för en serie och veta att den kommer att ge massor av lästid i flera år framöver. Kan det bli bättre?
