Norstedts gav i mars 2020 ut en uppdaterad utgåva av Lotta Kühlhorn och Estrid Holms bok Städa, som gavs ut första gången 2000. Lotta Kühlhorn är grafisk designer, illustratör och författare. Hon har även skrivit böcker om sitt hantverk – Rapport!: en bok om att göra mönster (2012) och Kulör: en bok om vad färg gör (2017).
Hur tog du dig dit du är idag?
Jag började på konstfack, grafisk design och illustration när jag var 20 år. När jag hade gått där ett år fick jag en fråga om att göra ett bokomslag till en kompis till mig som fått en bok antagen. Efter att jag hade gjort den första boken hörde samma förlag av sig igen efter ett tag och jag fick göra en bok till. Sen tog jag också själv kontakt med andra förlag under åren som jag hade kvar i skolan, så när jag var klar med min utbildning så hade jag redan uppdrag att fortsätta göra bokomslag som frilansare. Och med det första bokomslaget märkte jag hur kul jag tyckte det var att just arbeta med böcker; att få läsa, att tolka texten och själva bokformatet tyckte jag mycket om. Så sen dess har jag bara fortsatt! 33 år sen i år.
Du har gjort omslag till allt från romaner, kokböcker och knäckebrödsförpackningar, du har ett tydligt och uttrycksfullt designuttryck – Hur du hittade dit?
När jag började jobba med detta så sa mina lärare att det viktigaste var inte det egna uttrycket utan att man skulle tolka varje jobb utifrån vad det var och det var nästan något fel om det blev för tydligt att man kunde se ”formgivaren” bakom verket. Det har väl både varit min skola men också något jag har tagit spjärn emot, och jag tror också tiderna har ändrats så mycket sedan dess.
Det tog alldeles för lång tid att nollställa mig mellan varje jobb och typ ”forska” kring vad det handlade om, så efter några år valde jag en mer lustfylld väg där jag gör det jag tycker om och går mycket på intuition. Nu tror jag att det är helt annorlunda, att det förväntas att varje formgivare har sin stil och att uppdragsgivarna väljer formgivare utifrån vad de vill ha för uttryck på det färdiga. Jag har min inre palett och går mycket på magkänsla med det jag gör. Men jag tycker också det är väldigt viktigt och kul med själva samarbetet med uppdragsgivarna.
Hur kan ett uppdrag från ett förlag och din arbetsprocess se ut?
Först får jag en fråga från förlaget och vi gör upp lite om tidsaspekten och så. Sen får jag vanligtvis ett manus. Ofta pratar jag igen med förlaget när jag har läst för att höra lite om de har några särskilda tankar. Men redan när jag läser brukar idéerna komma, och ibland är det svårt att prata om idéer, bättre att göra ut dem och visa. Ibland funkar det direkt och det är bara att göra klart framsidan, men det vanligaste är att det behövs några olika försök innan det sitter. Det ska också okejas av författare och resten av förlaget så det är vanligt att jag håller på med flera uppdrag samtidigt, i olika stadier. Mellan att framsidan är klar och omslaget ska gå till tryck är det ibland upp till 6 månader, så när jag väl ska göra klart det sista händer det att jag justerar framsidan lite också.
—
”Utseendet på omslaget påverkar förmodligen läsaren genom att initialt väcka ett intresse och även i förlängningen välja att behålla och återvända till boken”
Läs också: Bookmark har gjort ”Årets viktigaste bok”
—
Finns det “regler” för hur ett kommersiellt bokomslag bör se ut?
Regler vet jag inte riktigt om det finns, men länge har det varit att författarnamnet och titeln ska vara tydligt och stort eftersom böckerna som visas på bild och skärm ofta är väldigt små och det kan gå fort när det finns så många böcker, bilder, intryck. Jag brukar tänka att jag vill göra nåt som är tydligt, nåt som syns och är annorlunda på nåt sätt. Jag vill att det ska vara ganska enkelt, ha en tydlig färg, skala bort det som inte behövs. Men det är ingen regel. Rätt som det är passar det att tänka tvärtom.
Omslaget har kallats för klädsel till bokens innehåll – Hur väl bör de två stämma överens?
Ja. Håller med. Men litteratur är ofta rätt tidlös och bildlös. Omslagen däremot blir rätt tydliga när de är gjorda och av vem. Formgivaren ska dels tolka texten men också ha ena benet i ”samtiden” och göra nåt som passar in just nu visuellt.
Du har sagt in en intervju att “om man kan välja färg, så skall man göra det” – Berätta om din relation till färg.
Jag brukar tänka att jag måste vilja ”ha på mig” omslagen, som en klänning eller väska. Så det är viktigt för mig att jag är på rätt humör för färg och form. Att jag känner mig inspirerad och redan är inne på nåt som jag tycker är kul och spännande så får arbetena följa med mig i det. Så måste jag ju hålla fler ”inspiration-kanaler” öppna, för det är många olika sorters uppdrag. Så att jobba är lite som att klä upp sig och ha läppstift och vara intresserad, det funkar mindre bra att ha mjukisbrallor och ligga bekvämt i soffan, även om jag som privatperson tycker det är jätteskönt. Allt det här med klädsel är ju en liknelse, hoppas det framgår!
