Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus och Nextory

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus och Nextory

Sara Granér är idag en landets mest välkända satiriker och konstnärer. Hon gör färgstarka serier med välkända ordspråk som synts i bland annat Dagens Nyheter och Aftonbladet. Hon debuterade 2008 med “Det är bara lite AIDS” och i hennes sjätte och senaste bok “Allas lika mellangärde” vrider och vänder hon på ordspråk och talessätt och använder sig av olika tekniker som olja, skisser och broderier. Hur kommer det sig att hon började skriva ordvitsar, och varför använder hon olika tekniker?
Sara Granér är idag en landets mest välkända satiriker och konstnärer. Hon gör färgstarka serier med välkända ordspråk som synts i bland annat Dagens Nyheter och Aftonbladet. Hon debuterade 2008 med “Det är bara lite AIDS” och i hennes sjätte och senaste bok “Allas lika mellangärde” vrider och vänder hon på ordspråk och talessätt och använder sig av olika tekniker som olja, skisser och broderier. Hur kommer det sig att hon började skriva ordvitsar, och varför använder hon olika tekniker?

Sara Granér – ”Bredden av material skapar en mer levande bok”

Sara Granér
Foto: Julia Lindemalm

I februari gav Galago förlag ut Allas lika mellangärde av Sara Granér. På Galago förlag har Sara Granér sedan tidigare också släppt böckerna Med vänlig hälsning (2010), All I want for Christmas is planekonomi (2012), Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera (2015).

Hur fick du idén till de förvrängda ordvitsarna?

Jag hade ett projekt på mitt instagramkonto som hette ”dagens ord” där jag la upp en teckning om dan utifrån någon typ av ordvits. Jag ville arbeta med ett bestämt avgränsat format och se vad jag kunde göra av det. Sen har jag utgått från bilderna där och låtit vissa vara kvar som skisser medan jag har gjort om andra i olika tekniker.

”Det som är så kul med serier är just att bilden kan ta vid där texten inte räcker till eller blir för övertydlig, och vice versa.”

Läs också: Intervju med Ellen Ekman om ”Lilla Berlin”

Projektet var en efterföljare till en annan hashtag som hette dagens dikt och som jag baserade min förra bok på. Det är bra att göra varje dag tycker jag, jag tror på kvantitet istället för kvalitet. Efter ett tag kan man börja sålla och tänka kritiskt kring sitt material men man måste först ha en hög teckningar.

Hur bestämmer du dig om en idé ska bli till en serie eller till en enruting?

Det kan vara lite olika. Ibland börjar jag med ett långt manus men kommer på att det finns ett enklare sätt att liksom destillera ideerna och att det blir bättre som enruting. Medan vissa serier kan må bra av att jag är lite långrandig och inte skyndar fram. Att tittaren får pausa i rutorna osv.

Varför blandar du olika tekniker i bokens olika målningarna?

Jag tycker det är intressant hur mycket tekniken påverkar stämningen och innehållet. Jag har tex länge fascinerats av vad som händer i mötet mellan ett ganska så tramsigt eller ”dumt” skämt och en omsorgsfull, tidskrävande teknik. eller hur vemodigt det kan bli med akvarell medan jag inte alls får den stämningen med tuschpennor. 

”Hennes berättelse skapar utrymme för diskussion om vad som egentligen är viktigt här i livet”

Läs också: Intervju om Maria Trolles senaste bok ”Vem är jag?”

Bredden av material skapar en mer levande bok tycker jag. Texterna i sig är ju på ett vis ganska så lika varandra och följer ett stramare regelverk och då kändes det intressant att låta de konstnärliga teknikerna vara mer fria. Jag tycker det är roligt när folk säger att de blivit inspirerade att exempelvis måla efter att ha kollat i den.

Läs mer om eller köp boken här

Allas lika mellangärde är en vacker, sorglig, rolig och löjlig bok som vrider och vänder på ordspråk och talesätt. Sara Granér använder allsköns tekniker, från oljemålning till broderi, för att skapa sitt eget universum av bild och text.

DELA

Dela på facebook
Dela på twitter